Bakgrund till direktiven om likabehandling mellan raser och i arbetslivet

EU-direktiven mot diskriminering är en direkt följd av Amsterdamfördraget och antogs enhälligt av medlemsstaternas regeringar inom 18 månader efter det att fördraget trätt i kraft i maj 1999. I fördraget, som slår fast Europeiska unionens principer och mål, bekräftas följande:

”Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (…) vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna.”

Fördraget betonar den grundläggande betydelsen av icke-diskriminering och utvidgar denna princip till att utöver nationalitet och lika lön för kvinnor och män även omfatta andra områden. Genom fördraget fick Europeiska unionen inte minst befogenhet att vidta åtgärder mot diskriminering på flera olika grunder. Dessa befogenheter fastställs i artikel 13:

”Utan att det påverkar tillämpningen av de övriga bestämmelserna i detta fördrag och inom ramen för de befogenheter som fördraget ger gemenskapen, kan rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.”